Mina tankar

Mina tankar och lite annat smått och gott

Denna sida är ny. Här kommer jag att skriva sånt som jag vill alla ska ha tillgång till. Många gånger kanske det blir delar av min blogg men även andra inlägg som jag vill delge alla. Hoppas kunna ge er en intressant läsning om både det ena och andra.

Allergier och hudproblem

Detta är inget ovanligt hos vissa raser. Schäfern har haft problemet länge och det verkar bli mer och mer utbrett. Även om man använder friska djur så har man ingen garanti att det inte blir nån individ i kullarna med problem. Många av problemen härrör till miljön. Som boende, stress, träning och utfodring m m. Det kan vara kvalster av olika former. Damm, mögel, foder är några av de faktorer som kan spela roll. Har man problem och har dessutom haft flera hundar med problem som dessutom inte varit besläktade med varann kanske man ska granska miljön lite nogrannare. För den skull säger jag inte att det inte finns en ärftlig faktor också. Det finns det och jag tror problemet hos bl a schäfer är så utbrett att idag finns det nästan ingen linje som inte har beskymmret. Många skyller det hela på ärftligheten men jag tro inte det alla gånger är så enkelt. Stress i samband med träning. Skrikschäfrar och pipschäfrar är ett uttryck man hör lite nu och då. Vad beror det då på. Jo vi har hundar som har mycket egenskaper så de platsar för tjänst och tävling. Då höjer vi också temperamentet rejält. Kan man då inte styra upp hunden från första början får man problem med hög stress. Detta kan leda till problem i framtiden. Stress leder ofta till hudproblem och klåda. Vi har också en annan faktor och det är homonellt. Detta kan också skapa stress hos hunden.

Problemet med klåda och allergier finns även i utställnigslinjerna. Jag tror problemet är större över lag hos schäfern oavsett om det är utställning eller tävlingslinjer. Många uppfödare är kanske inte heller ärliga när det gäller denna bit. Viktigt är att man som uppfödare bara använder sig av friska djur. Djur utan hudproblem. Samt att man inte tar kull i för tidig ålder. Hunden bör ha kommit upp över tre år innan den avlas på. Har hunden varit helt frisk i tre år ska det mycke till om den ska få problem sen med klåda och allergier. Visst händer det men problemet kommer oftast runt ett års åldern eller tidigare och oftast före tre års ålder. Använder man då hundar som passerat tre år och varit friska så torde den hunden ha mycket liten risk för att utveckla allergi och hudproblem.

Som sagt jag tro att idag har vi det så utbrett i schäfer att det är inge ovanligt att inte nån individ i kullarna kan få problem. För den skull så säger jag inte att det är så i alla kullar. Vi som uppfödare kan bara försöka göra det bästa. Avla på friska djur samt ha lite koll på stamtavlorna bakåt, vilket inte är helt lätt. I dag åker vi över gränserna och använder hundar i andra länder och de hundarna har vi mycket svårare att kolla upp. Det kanske finns mer problem än som kommer ut till tikägarna.

Köper man nu en schäfervalp så ska man vara medveten om att det finns inga garantier. Som uppfödare kan man inte lämna en garanti att valpen aldrig ska utveckla detta problem. Men vi kan göra avelsarbetet så förnuftigt som möjligt för att minimera riskerna. Sen kanske man får granska valpintressenterna mer. En del hundar får problem för att de hamnar hos fel valpköpare det är ju nåt som gäller för alla raser. Så det enda raka är att försöka göra så gott man kan. Jag tror ingen medvetet avlar fram hundar som ska bli/vara sjuka. Alla vill vi väl ha friska hundar. Men jag tror att i många fall skylls uppfödaren i de flesta falllen. I stället för att vara mer vidsynt och ödmjuk inför det enskilda fallet. För som sagt det finns flera faktorer som kan ställa till det och oftast finns ingen riktig förklaring till varför vissa hundar får problemet. Det gäller bara att försöka göra det bästa av situationen för hunden. För oavsett så är det enormt jobbigt för hunden och hundägaren när man får hudproblem. Det både kostar mycket och dessutom så är det jättesvårt att utreda många av de hundar som har beskymmer.

Viktigt är att när man köper valp ska valpen fortsätta med det foder som den från första början får. Inte byta foder direkt man hämtat valpen. Låt den stå på samma foder om den funkar bra på det så länge som möjligt. Då tror jag att många valpar skulle slippa få problem. Att byta foder direkt den bytt miljö bäddar för att sänka immunförsvaret ännu mer. Flytten i sig är nog för en liten valp den ska då inte behäva ställa om sig för nytt foder. Byte av foder kan man göra när man slutar med valpfodret eller när valpen börjar vara runt sex månader. Låter  man valpen stå kvar på samma valpfoder som den börjat med fram till det är dags att gå över på ett vuxenfoder tror jag man ökar chanserna för att slippa klåda. När man sen byter ska övergången ske under en längre tid. Nåt att tänka på alla ni som nu köper valp oavsett ras.

Jag tror att som uppfödare måste man vara medveten om problemet och inte sticka huvudet i sanden. Nu tror jag de flesta försöker och gör sitt bästa för att undvika detta problem men som sagt problemet kvarstår och det är nåt av en rasbunden sjukdom hos schäfer, schäferklåda.

Jaktmeriter och hälsa på flat 

Länge sen jag skrivit nåt om vad som rör sig i min lilla skalle. Nu ska ni få lite att läsa. Mina funderingar omkring rasklubbarnas krav på meritering eller annat som styr när det gäller annonsering om valpkullar på deras hemsida. Flatklubben har krav på minst en 2:a på jaktprov i nkl samt utställningsmerit för att få annonsera om valpkull på deras hemsida. Det må väl vara men nu har de infört att sk "grön hane" som godkänts av klubben och som använts i avel ska få frångå de reglerna. Grön hane är en hanhund som har ovanliga linjer och stamtavla. Hur kan de vara säkra på att just den hunden håller måttet mentalt? Varför gäller inte samma sak med tik? Det ska ju inte ha nån betydelse kan man tycka tik eller hane. Gröna hane behöver inte ha några som helst meriter inte ens ett MH eller annan mentalt prov. Det betyder att vi vet inte ens om den hunden sitter med de jaktegenskaper som krävs för en flat.

Kravet en 2:a på jaktprov i nkl kan de lika gärna sätta ner till en 3:a i mina ögon. För att få en 3:a så krävs att hunden klarat helt prov och då har den visat tillräckligt för att man ska förstå att den har tillräckligt för att gå i avel. När de ändå godkänner sk "gröna hanar" som inte ens har ett mentaltest gjort. Man funderar ju vart aveln på flat är på väg.

Hälsan har spårat ur totalt i mina ögon också på denna trevliga ras. Även om de nu tagit tag i detta med RD (PNP). Inga föräldrar eller kullsyskon till hundar som har RD ska användas i avel. Ändå ser man hundar i avel som har RD-hundar i stamtavlan. De används lika flitigt ändå. Själv anser jag att man ska vara enormt försiktig med att använda hundar som har det. Framförallt om de har det på båda sidorna. Hundar som lider av andra sjukdomar, hur mycket av det kommer ut? Mycket lite förmodar jag. Cancer som blivit ett stort problem för rasen registreras inte ens. Så det är upp till uppfödare/hundägaren om de vill gå ut med det. De flesta väljer nog att vara tyst. De riskerar kanske att deras avel ödeläggs totalt om de har stor andel i sina linjer som gett eller har cancerhundar.

Skk och rasklubbarna har inte en rak komunikation heller. Det går inte att sätta en avelsspärr på en hund som uppfödare. Då ska man ha ett veterinärutlåtande eller annat som kan styrka det. Jag själv provade att sätta avelsspärr på mina två avkommor efter New-Gittans Pop Show. Pop Show har gett RD-avkomma med en annan tik så vi vet att Pop Show är nedärvare. Det gick inte annat än om jag skulle be rasklubben skriva ett intyg. INTYG hallå SKK har ju samma lista det är bara att gå in och läsa på SKK avelsdata. Man blir brydd inte underligt att det (har) används hundar som är bärare i fortsatt avel. Klubben(arna),  jobbar ju för att inte stoppa det. Nu när vi ändå har listor och registreringskrav så borde de väl använda sig av dem. Tilläggas bör att ägaren till Pop Show tog honom ur avel när det uppdagades att han var nedärvare. Heder till den hundägaren skulle alla gjort så redan från första början hade vi inte haft detta problem i dag.

Såg att det kommit två nya RD-fall under 2012. Om man går in och läser listorna så ser man ett klart samband mellan de hundar som gett RD. Hundarna återkommer i stamtavlorna och är släkt med varandra på ett eller annat sätt.

 Ultraljuda och röntga vid dräktighet

Disskussionerna är många runt om man ska gör altraljud och röntgen på dräktiga tikar. Javisst kan man det. Jag själv föredrar att inte göra det annat än om jag misstänker att nåt är fel. Antalet valpar är osäkert även vid en röntgen. Har hört om tikägare som röntgat tiken och det har visat sig att de är tom men ändå kommer det ut valp/valpar. Så säkert är det inte. Har själv också råkat ut för att första röntgen visade tom tik några dagar senare så röntgar jag om och då ser vi två valpar. Den gången kom det ut två valpar också. Jag röntgade tiken av anledning av att det var osäkert och mycket svårt att se om hon var dräktig eller inte. 

Ultraljud visst det kan man göra då ser man lite hjärtljud också men oerhört svårt att veta antalet valpar. Vill man veta antalet valpar så är det lite säkrare att röntga. Jag gör ingetdera annat än om jag misstänker att det är något fel. 

Ser jag att tiken är dräktig så är det ju så. Jag är inte mycket hjälpt även om det skulle bli en besvärlig förlossing eller hända något annat. För då får jag ändå åka iväg med tiken till veterinär och då röntgas och ultraljudas tiken på plats. 

Oftast är det väldigt lätt att känna om tiken är tom om man känner i buken på tiken direkt efter att en valp kommit ut. På så sätt kan jag försäkra mig om att tiken är klar. Har hört de som röntgat och inte sett fler valpar men det har ändå fötts nån till (oftast då döfödd). Så jag avvaktar. Mitt resonemang är att varför stressa iväg och ultaljuda och röntga tiken. Ett onödigt stressmoment som inte alls är nödvändigt annat än om jag känner att det är nåt fel. I de flesta fall så valpar tiken själv utan större problem. Inträffar nåt ja då tar jag kontakt med en veterinär och åker direkt med tiken.  

Har resonerat med andra uppfödare och många håller med mig men andra vill ändå ultraljuda (ett tidigt sätt att se om tiken är dräktig) eller röntga. Röntgen kan jag bara göra när tiken gått närmare 50 dygn och då är det ju bara en dryg vecka kvar innan hon ska valpa. I normalfallet ska man inte låta en dräktig tik som har närmare 3 veckor kvar till nedkomst åka bil annat än till veterinär. Är det inga problem med dräktigheten ser jag det som ett onödigt stressmoment.

Men som sagt vi har olika åsikter om det och jag respekterar andras åsikter om detta. För egen del så väntar jag och ser vad det blir, hur många och låter i möjligaste mån tiken sköta nedkomsten själv med lite hantlagning av mig. Naturligtvis väl övervakad och att tiken känner sig trygg och lugn är nog bland det viktigaste. 

Förmodligen är jag väl lite yrkesskadad eller vad jag ska kalla det. Visst alltid pirrigt när det sätter igång men sen tar lugnet över och jag och tiken löser nedkomsten. Nu har jag haft tur jag har än inte haft en krånglig valpning. Visserligen har jag bara haft fyra kullar än. När jag säger yrkesskada så är det efter jordbrukets tid. Kalvningarna gick för det mesta bra. Totalt hade man ca trettio kalvningar/år i bland mer ibland mindre. Visst hände det att det behövdes veterinärhjälp men det var ju bara att ringa efter dem om man såg att det inte stod rätt till. Men att vända en kalv i livmodern, rätta till felllägen var nåt som hörde till man försökte greja det själv men gick det inte fick man tillkalla veterinär. Ibland var kalvarna så stora att de fastnade och då fick man hjälpa kon med att dra när hon hade krystvärkar. Så visst jag kan nog vara lite yrkesskadad. Nu är ju storleksskillnaden enorm från kalv till valp men principen är samma. 


Avelns baksida

Tänkte skriva några ord om detta med avel. Det finns en svart och en vit sida och däremellan så har vi grått. Den svarta sidan är att som uppfödare vet vi inte allt vi kan heller inte förutsäga allt. Då menar jag framförallt sjukdomar som våra raser kan drabbas av. Alla uppfödare strävar efter att få friska avkommor och individer. Ingen avlar medvetet för att få ram sjuka hundar det är jag helt säker på. Vi gör alla vårt bästa sen räcker det inte till alla gånger. Vad som är viktigt är att valpköpare och uppfödare har en dialog med varandra och är öppna samt mellan olika uppfödare. Att vi är öppna och klarsynta samt ärliga framförallt. Drabbas min egen uppfödning av något så ska jag gå ut med det till andra uppfödare. Drabbas enstaka hundar av något så ska man framförallt tala om det för uppfödaren i första hand. Det är enormt viktigt att allt som händer och sker med hundarna som föds att uppfödaren får veta vad som är. Då kan uppfödaren gå ut med det offentligt så andra inte faller i samma fälla. Visst det är alltid tungt att ta telefonen och ringa uppfödaren när det hänt nåt tråkigt men jag tror säkert att det skulle uppskattas även om det är tråkigheter. Uppfödaren är den som ska få beskedet först av alla. Vi vill nog helst slippa läsa om det först på andra ställen. Så snälla valpköpare tänk på det. Ge informationen till uppfödaren först så den kan vidta åtgärder och gå ut med det dåliga beskedet till berörda valpköpare/uppfödare. Vi uppfödare vill veta så vi kan vidta åtgärder i framtidens avelsarbete. Jag tror att de flesta uppfödare väljer att inte sticka huvudet i sanden utan ta tag i beskymret så långt det går. Visst det finns uppfödare som vill mörklägga sjukdomar och sånt men de är nog inte många för de drabbar bara dem själva i längden att inte gå ut med sanningen.

Själv har jag två kombinationer som jag valt att inte gå vidare med. Den första är den första flatkullen som jag hade 2009. I den kombinationen visade det sig att pappan till kullen var bärare av RD (PNP). Jag hade sparat både tiken och hanen som föddes för att kunna använda dem senare. När valparna var ca ett år kom det fram att pappan New-Gittans Pop Show gett RD i en kombination som gjorts med en annan tik. Inga av dessa individer som föddes kommer att användas avelsmässigt.  Efter att detta konstaterats så valde jag att klippa fortsättningen på den kombinationen. Det andra fallet är en kombination som jag gjprde på min tibetanterriertik 2010. Den kullen som blev till efter en parning med Kashi Midwinter's Tale Of Alilah. I den kombinationen blev det 2 hundar med HD-fel och då är bara tre av fyra röntgade. Dessutom kom det både underbett och navelbråck. Hade sparat en hane för att använda honom men med facit i hand så väljer jag att inte använda honom fast han har A-höfter.

Viktigt är att belysa att det inte bara är den ena i en kombination som kanske bär "skulden" om det blir en kombination som inte blir bra. Det kan komma från tiken, hanen eller båda också. Men när det gäller flatkullen så vet jag att det är hanen som gett RD. Den tik jag har har inga bärare vad jag vet i sin stamtavla. I tibetankullen så vet jag också att det är ganska bra röntgat och med relativt bra resultat på tikens sida. Hanen däremot har gett några HD-fel i andra kombinationer. Vet också att han lämnat navelbråck. Underbettet däremot kan jag inte säga nåt om. Men det går inte säga nåt säket förrän jag gjort en kombination till med en annan hane.

Viktigast av allt är att man inte skyller i från sig som uppfödare och att man inte lägger skulden på uppfödaren. Vi gör alltid vårt bästa sen kan det gå på tok i alla fall. Jag är ju även valpköpare och blir det ett HD eller annat fel på en hund som jag köpt in som valp kan jag ju inte skylla uppfödaren för det. Den har säkert gjort sitt bästa och försökt undvika det som man vet. Detta är gråskalan det vi inte vet och det vi inte kan styra över.

Den vita eller ljusa sidan av detta med avel är när vi får fram bra kombinationer med livskraftiga och friska individer och kan glädja valpköparna med mycket fint som hundägare. Det är den ljusa sidan och fanns inte den skulle nog de flesta uppfödare välja att inte ta fram några kullar alls.

Tänk på att komunikation är A och O i allt detta. Prata med varandra och fråga. Ingen fråga är för dum för att ställas. Ställ upp för varandra både valpköpare och uppfödare i detta gemensamma intresse vår kära hund. Vi sitter i samma båt så varför kan vi inte hjälpa varandra lite istället för att stjälpa.

 

 

 Raskunskap

Många som funderar på att skaffa hund stirrar sig blind på utseendet. De skulle istället läsa på mer och ta reda på mer fakta om rasen innan de väljer. Många gånger blir det fel val eftersom man inte tänkt igenom och läst på hur rasen är egenskapsmässigt. Vi har många raser som inte passar annat än till det de är avlade för. Ta jakthundarna t ex. En jämthund skulle inte passa som sällskapshund eller som lydnad- eller brukshund. Jaktegenskapen är så pass stor och hunden är avlad på sina speciella egenskaper att den skulle må dåligt om den inte fick användas i jakt. Vi har vissa retrievers och settrar som det är lika dant med. Chesapeaken är ett exempel. Hunden är avlad enbart för jakt. En sån hund skulle inte passa till annat den skulle må dåligt om den inte jagades med samma med gordon settern. Många retrievers, spaniels och settrar är avlade mer mot utställning än jakt. Fast de är ursprungligen jakthundar. Går man på dessa linjer så visst kan de passa som lydnad- bruks- sällskapshund men då gäller det att man kollar och kan stamtavlor och linjer. Inte många som är så pass pålästa. Men vissa av dessa raser är bara avlade för jakt och skulle vara helt olämpliga i något annart syfte.

Allt för många hundar hamnar fel för att valpköparen inte tänkt sig för och uppfödaren inte förklarat rasens egenskaper för valpköparen. Många uppfödare säljer valpar til vem som helst och ställer inga krav på köparna. Att sälja en ren jakt- brukshund till en valpköpare som enbart ska ha hunden för sällskap är ju helt vansinnigt. Bara att gå in på Blocket så ser ni alla omplaceringshundar som finns. Det är en uppsjö av dem. Nu placeras inte alla om på grund av felköp det finns ju andra orsaker också. Jag skulle heller aldrig sälja en schäfervalp till en nybörjare som aldrig hållit på med hund om den inte kan uppvisa att den har hjälp och stöd från någon. Jag nekade faktiskt folk att köpa ut min senaste kull bara för att de sökte en ren sällskapshund. Det blir bara fel och jag har ju ändå ett ansvar både mot valpköparen och valparna. Holländsk herdehund, ja det finns fler av dessa raser som är hundar som bara ska placeras hos bruksmänniskor. Dessutom tycker jag att de ska kunna uppvisa något resultat eller annan merit innande får köpa en sån ras. Har man problem att få till lydnaden på en enklare ras så inte ska man tro att det är lättare med dessa hundar. De är både hårdare och besitter en stark kamplust som för en ovan kan bli helt tokigt.  

Nä som sagt mer raskunskap skulle verkligen vara på plats innan man bestämmer sig för att köpa en valp. Det skulle underlätta för många framförallt för valpköparna men även uppfödarna. Sen måste uppfödarna ställa krav och verkligen upplysa valpköparna om sin ras. Som uppfödare måste jag ställa krav på valpköparna också. Jag säljer inte en jakt- brukshund till en som ska ha en sällskapshund. Detta förklarar jag för eventuella intresserade valpköpare. Jag ber dem titta över sitt rasval och fundera mer på vad de ska ha hunden till. Ingen hund mår bra av att inte få använda sina egenskaper på rätt sätt.

 

Jaktträning eller annan träning

Många har säkert åsikter om mitt sätt att se på detta med inlärning och träning av olika hundar. Min åsikt är att all inlärning oavsett vad jag ska lära in är av samma principer. Det handlar om att belöna för rätt beteende. Belönar jag för rätt sak så kommer hunden att utföra det rätt. T ex älghunden vid injagning av ståndhunden ska ju belöningen komma när hunden har fått älgen att stanna upp eller gå i sakta mak s k gångstånd. Först då skjuter man inte i flykten. Belöningen för ståndhunden är bytet att bytet blir kvar hos hunden. Skjuter jag i flykten så kommer hunden aldrig eller ha mycket svårt att lära sig ta kvar älgen. Den belönas ju för fel beteende. Älghunden ska söka reda på älgen. Sen ska den få kvar den gärna ganska omgående. Sen få den att bli kvar på stället och tala om för skyttarna var de befinner sig. Anlaget är medfött hos hunden. Att ställa och skälla älg.

Den stående fågelhunden blir genast lite svårare. Där ska det till två beteenden. Först att stå och markera fågel sen att få fågeln på vingarna så att man kommer till skott. Fågeln ska skjutas i flykten. De flesta stående fågelhundar har det så startkt genetiskt betingat att de står. Men har man som förare då lite bråttom så är det lätt att det blir lite fel. Låt hunden stå och gå fram lite försiktigt när jag är tillräckligt nära så säger jag till hunden så den få upp fågeln det kallas lite fint avance. Hunden ska gå fram mot fågeln och skrämma upp den på vingarna. En het hund blir genast svår att lära att ta det lugnt. Att träna och få till en stående fågelhund kräver mycket träning. Man måste vara extremt koncekvent med lydnaden. Den ska inte bara ströja fågel än hit och dit utan kunna stå och stå lugnt tills man kommer fram till den. Annars blir det ju ingenting. Så med dessa hundar sätter man först lydnaden sen börjar man försiktigt med jaktträningen. Vi får se hur jag klarar detta men jag ser det helt klart som en utmaning. Detta är den absolut svåraste jakthunden att få till och det är helt nytt för mig.

Trädskällaren ska jaga upp fåglen på vingarna oftast går man ut när de är på marken. Sen träar oftast fågeln och då ska spetsen tala om genom att skälla var och i vilket träd fågeln sitter i. Under hunden arbete under trädet med att skälla smyger sen föraren fram för att komma till skott. Här belönas spetsen genom att fågeln dimper i backen (om skytten sköter sin del) efter fullgott arbete. Hos strädskällaren är beteendet att leta och jaga upp fågeln så den träar och skalla. Fågeln skjuts när den sitter i trädet. Älghundens och trädskällarens beteende är ganska lika därför kan vi får en finsk spets att ställa älg likaväl som att den skäller fågel.

De drivande hundarna nu tar jag stövaren ska leta reda på bytet haren sen ska de få den på benen och driva den. Här nyttjar vi även viltets sätt och beteende också. Haren buktar oftast kommer den tillbaka från där att man stötte upp den. Vi passar på lämpliga ställen och får så till skottillfällen på bytet. Betendet är för stövaren att förfölja och driva med skall. Belöningen för en stövare är sällan bytet i sig utan att få driva. Det ser man när haren är skjuten då står hunden och puffar på den för att få igång den igen eller kollar snabbt av för att sen dra för att söka en ny. Men den måste få bytet någon gång för att förstå att det är rätt beteende.

Nu finns det flera raser inom ställande, trädskällarna, stående fågelhundar och drivande. En del är svårare att få till andra är lättare men sen tror jag mycket är individuellt hos hunden också. Vi har ju andra jakthundar också som t ex vattenapportören, retrievern. Där är beteendet att att hämta och bära. Oftast är det starkt medfött vilket vi utnyttjar. Det är olika inom raser och individer det också.

Nu säger säkert en del som läser detta att va ska hon yttra sig för hon har aldrig haft en älghund eller tränat en älghund eller trädskällare. Visst är det så men jag har föstått detta med hur viktigt det är att belöna för rätt beteende. Jag har tränat så pass många olika sorters hundar. I olika grenar så är det olika beteenden som ska belönas. Jag har tränat ledarhundar för synskadade och det är den absolut svåraste tjänstehunden att träna och få godkänd. Många delar som ska stämma och man måste hela tiden tänka på hur och vad man belönar. Jag har tränat så pass många olika grenar och det är samma sak belönar jag rätt så lär sig hunden att göra rätt. Jag räknar mig absolut inte till proffsen. I dagsläget så tränar jag brukspår, viltspår, bevakning, lydnad, retrieverjakt och så blir det ju jakt med stående fågelhund. Sen så håller jag på med utställningsträning också. Jag har ju även provat på sök, agillity, skydd och även rallylydnad även om det inte är så mycket.

  Så i det stora hela så är det samma sak oavsett vilken hundtyp jag ska träna. Belöningen måste komma vid rätt tillfälle för att hunden ska förstå vilket betende som belönas. Så då är det ingen större skillnad på vad jag tränar för typ av hund. Spårhunden ska belönas när den förföljer och spårar till slutet. Belöningen är bytet i slutet. Bytet kan vara föremål, vilt eller människa. Grejen är väl ändå att lyckas få hunden att förstå och utföra det jag vill att den ska göra och att det sen går att nyttja det rent praktiskt.

 

Angående mjuka träningsmetoder.

Jag kan inte låta bli att skriva några rader om detta. Var in och läste på Landinarnas sida. En sida som jag följer med stort intresse. Anders Landin har en mycket stor kunskap i dressyr av framförallt stående fågelhundar. Hans sätta lära hundarna respektera fågel framförallt. Att inte jaga efter allt som rör sig utan få stopp på hunden med ett nej om vi nu ska prata valp/unghund ja det gäller ju även vuxen hund men då ska det ju funka. För vi börjar ju träna  unghunden att respektera ett nej. Ni som har funderingar gå in på Landins hemsida länken har ni ovan och läs.

Jag har själv en hunddressörsutbildning för tjänstehundar i bakfickan. Jobbade aktivt för Hundskolan med att dressera ledarhundar. Har dessutom gått en instruktörsutbildning genom Hundens Hus. Visst kan kan man få till vissa saker med mjuka metoder men att få en ledarhund att låta bli att äta allt den finner på marken i jobb det funkar ju inte med mjuka metoder. Hunden måste få en korrigering så den fattar att det är fullständigt förbjudet att börja leta mat när den ska jobba. Nu får man ju naturligtvis anpassa träningen idividuellt. Vissa räcker det med ett nej andra får man vara mer destruktiv.

Jag ställde frågan till en av instruktörerna som jag hade från Hundens Hus när jag gick utbildningen.  -Funkar denna metod på alla typer av hundar? Även hunden som tränas för skydd, tjänstehundar av alla slag och hundar som tillhör de hundar som är hårda och svåra att ge minnesbilder? Jag fick inget riktigt svar. Jag sa vad jag trodde att det är fullständigt omöjligt det funkar inte på alla hundar och speciellt inte när du satt hunden i drift. Med det menar jag att jag satt hunden i jobb som den har precisa egenskaper för. Skyddshunden i ärmen, jakthunden i jaktsituation eller tjänstehunden som ska utföra ett jobb. Svaret var väldigt svävande och den instruktören visste inom sig att jag hade rätt man kan inte träna enbart med mjuka metoder på alla hundar, framförallt inte hundar som ska prestera något eller där det inte får fela med ett oönskat beteende. Så är det bara.

Samma med jakthundsträning och att få hunden att låta bli att jaga förbjudet vilt eller jaga efter och inte respektera fågel eller kanin som Landin tränar på. Jag vill också se vilken av dessa mjukisar som får hunden att stanna utan att jaga efter i kaninhägnet med godis och mjuka metoder. Ni som nu har antijaktträning på era program har ju ett gyllene tillfälle att ta chansen att visa vad ni kan. Vi som inte kan behöver ju få en chans att lära oss. men jag misstänker att ingen törs anta utmaningen fast de bjuds 2000 kr i timmen för att visa detta i Landins kaninhägn. Jag erbjuder mig också att sponsra till timpenningen. För ni fixar inte detta.

Vad tycker ni andra som läser detta? Gå in och läs på Landins sida finns även en länk som ni kan följa upp där. Intressant läsning måste jag säga.

Hallgren anser att stryphalsband är ett fördärv. Då ställer jag frågan. Det kommer en person med en stor rottweiler eller annan tung ras och har ett vanligt halsband på hunden. Kan inte hålla den när den får syn på andra hundar t ex. Den sliter sig och drar ikull den som håller i kopplet. Sätter man på ett helstryp finns det chans att hålla hunden utan att den drar iväg. Allternativt är en grimma på hunden då kan man hålla den. Men att rycka i en grimma är farligt kan skada nacken lika mycket om inte mer än ett felanvänt annat halsband. De stumma halsbanen är minst lika farliga. De ger inte med sig i ett ryck som ett stryphalsband gör. De kan göra minst lika farliga skador som ett stryp. Det ska väl ändå vara säkert för omgivningen oavsett vilken utrustning man använder. Korrigerar du på rätt sätt i ett helstryp blir det inga skador. Man behöver inte använda någon kraft men gör du det i ett stumt halsband eller ett halvstryp måste du använda betydligt mer kraft. Det är då det bli skador.

Problemet i dag är ju inte halsbanden utan att människorna som skaffat hundar inte lärt dem vad ett nej betyder eller vanlig vardagslydnad. Tar man tag i det från valpens början så behöver man inte använda kraftiga korrigeringar i inlärningen heller. Sen tuttinutt-metoderna kommit in i dressyrsammanhang så tror folk att att hunden lär sig själv eller att man använder låt-gå- metoden. Har fått många telefonsamtal där folk ringt för att fråga om olika problem de haft med sina hundar. Då har det gått långt och då måste man ta till korrigeringar betydligt mycket mer än vad som behövt om de tagit tag i detta och tränat det redan med valpen.

http://www.nwt.se/mera/vara_husdjur/article43374.ece Läs denna artikel om AH. Han har aldrig köpt valp men ska ändå lära andra människor att träna och handha hundar. Något jag inte får att gå ihop. AH är en fantastisk duktig skribent och författare men när det gäller det praktiska så är jag tveksam. Ingen vad jag vet har någonsin sett honpm träna praktiskt med hund. Det säger väl ändå något om hans praktiska sida av hundträning och dressyr.

Min egen uppfattning är att man blir aldrig fullärd, det ena utesluter inte det andra. Alla metoder har något att ge men ingen är fulländad. En mix av samtliga är att föredra och sen använda verktygen individuellt. Det som funkar på en funkar inte på den andra. Vissa kräver mer andra mindre så är det. Använder man sunt förnuft så kommer man långt. Men att helt ta bort korrigeringar det tror inte jag på i alla fall. Vissa hundar måste man ta tag i och visa handgripligen det är då min erfarenhet.

 

Medlemmars inflytande

I alla organisationer så har medlemmarna ett visst inflytande. Föreningarna jobbar också för medlemmarnas sak. Detta verkar dock inte stämma när det gäller SKK. SKK behandlar medlemmar och beslut på sitt sätt. De har sina regler som ska gynna medlemmarna men som inte gör det. Det går alltid att överklaga men du får knappast nån upprättelse på de beslut de tar. Dessutom får du oftast betala om du överklagar. Som uppfödare måste man följa deras regler till punkt och pricka. Egenskrivna avtal även om det skrivs som tillägg och dessutom gynnar valpköparen i allra högsta grad, alltså inte uppfödaren, får inte förekomma. Då hotas man av avstängning av SKK. Blir man avstängd så får man inte registrera valpar. Pratar man med juridiska avdelningen så jobbar de inte för den enskilde medlemmen utan för att gynna SKK??? De har de själva sagt dessutom. Det mesta kostar en bra slant hos SKK. Inträde och uträden ur kennlar, registreringar av kennelnamn, avläsningar av röntgenplåtar listan går att göra hur lång som helst. Dessutom är många av dessa tjänster enkel att ändra men kostar skjortan. Betalade 1500 kr för pojkens inträde i kenneln. Då betalar man 2500 kr för att registrera ett kennelnamn.

Va fan betalar vi medlemmar för? Det är ju inget som gynnar oss överhuvudtaget. SKK har sina regler och paragrafer och skyddar varandra inom organisationen. Om inte vi medlemmar fanns så skulle inget SKK finnas heller. Alltså så borde de jobba för medlemmarnas sak tycker man men icke. Ta bara en sån enkel sak som HD röntgen. Nu tittar de på tre saker vid bedömningen, pålagringar, Norbergs-vinkel och djupet på skålarna. Vad blir den fjärde? Snart har vi inget avelsmaterial kvar inom raserna. Det bli att tumma på andra saker för att djuren ska hålla avelsmått tex mentaliteten och arbetskapaciteten. Men det verkar ju vara bättre om vi ska gå på SKK linje. Misstänker man felavläsning så går det aldrig att få resultatet omprövat annat än att överklaga och då sitter ändå samma människor som gjorde första bedömningen och gör den nya bedömningen. Dessutom kostar det en hel del. Helt upp åt väggarna. Det borde väl som i de flesta sammanhang vara en helt fristående person/er som gör en omgranskning av resultatet. Så är det ju i andra sammanhang. Men inte på SKK. De är mycket sparsamma med att erkänna själv gjorda fel förmodligen ytterst sällan eller aldrig.

Det håller banne mig på vara omöjligt att hålla på med denna uppfödning för vår egen organisation motarbetar oss medlemmar som håller på med att föda fram mentalt, friska och dugliga hundar. Vi som håller på med renrasavel och verkligen jobbar för att få fram bra hundar borde väl gynnas mer. Var kommer detta att sluta? Jag tror inte jag är ensam om att tycka detta men en av få som vågar gå ut och säga det. Men gu bevars så är det fortfarande tryckfrihet i sverige. Vi medlemmar måste göra nåt åt detta om vi ska få någon ändring. Vi betalar stora summor i medlemsavgift men vi har ingen service. Vi får i stället betala lite till.

Man har som uppfödare inte rätt att avelspärra en hund utan att de har fått in bevis på att hunden är bärare av en sjukdom. De litar inte ens på en uppfödares omdöme i det fallet. Jag tolkar det som om att de tycker det är bättre att fortsätta avla på bärare av sjukdomar som kan slå ut hela raser. Har en hund mentala brister så är det svårt att sätta en avelsspärr på hunden. Hur fanken ska det kunna bevisas om man inte gjort ett test och det visat sig så dåligt att det syns på testet. Många hundar ska inte gå i avel på grund av att de inte är tillräckligt bra mentalt. Men de flesta av dessa hundar skulle klara ett test som MH till tex. Inte ens om kennelinnehavaren står som ägare går det att spärra en hund. SKK ska till och med bestämma över våra egna individer, hundarna som vi själva står som ägare för. Hur kan en enda organisation ha sådan makt? Det pratas om demokrati men detta är inte det. Det är det längsta man kan komma från demokrati.

 

HD/AD-röntgen

Har nu röntgat ytterligare en hund med ett sämre resultat. Det märkliga är att det är samma avläsare som för de andra hundarna med dåligt resultat. Är detta en slump? Detta är minst tredje hunden som avlästs av denna person på SKK. De två första var labradorer och nu Lars schiller stövare. Dixie hade 2 på armbågarna och Wera hade en C-höft och en 1 på en armbåge nu har Doris fått C-höfter. Wera var röntgad tidigare som ung. En förröntgen som Kasström läste av enligt honom så hade hon B men det var mer troligt ett A eftersom hon inte växt färdigt. När jag sen röntgar om henne och denna person läser av har hon C?? Är det fler som råkat ut för samma?

Efter detta så kommer jag att röntga om Doris om sex månader. Jag tar den kostnaden för jag misstänker en felavläsning. Kommer att kräva en annan avläsare denna gång. Måste kolla om det går att få Kasström att läsa av. Det kan inte vara en slump att denna samma person läser av och får ett negativt resultat. Alla andra hundar jag fått avlästa har varit felfria men då har det varit andra avläsare. Märkligt kan jag tycka.

Bilderna som togs var av mycket bra kvalitet och hunden låg dessutom spikrakt. Jag och hon som röntgade såg att kulorna låg mycket bra i skålarna och vi såg heller inga pålagringar. Så jag tror detta är en felavläsning för jag hade väntat A eller B på resultatet. Hon som röntgade är lika förvånad och tycker som jag. Jag kommer att ringa SKK och höra om Kasström kan titta på plåten och höra vad han säger. I annat fall röntgar jag om i Norge eller så åker jag ner till Audell i Stockholm och röntgar om henne. Så med detta resultat nöjer jag mig inte.

 

Om blandrasaveln

Blandrasaveln verkar har ökat enormt. Fler gör medvetna blanrasparningar vilket jag inte alls tycker är lämpligt. Går man in på blocket så ser man valpar som har flera raser i sig. Undra hur de blir som stora? Många av dem är raser som inte alls passar ihop. Gissar att många hundar/valpar omplaceras eller avlivas för att de inte passar i i det samhälle vi lever i. Om man tittar sen på priserna på dessa valpar så är det skrämmande. Blandrasvalpar som säljs till fantasipriser i mina ögon. Varför i herrans namn köper folk valparna till dessa vansinnespriser. Inte ovanligt att priserna ligger mellan 6000-8000 kr, för en blandras valp. Har sett annonser på blandisar med priser mot 16000 kr. Betalar man ändå så pass mycket pengar är det väl lika bra att köpa en renrasig valp. Lägg upp några tusenlappar till så har de det. Idag får du oftast en renrasig valp för 9000-12000 kr beroende på vilken ras det är. Själv anser jag smärtgränsen ligga på 10000 för en valp oavsett ras. Kommer inte att sälja valpar dyrare själv i dagsläget.

Många tror och dessutom så säger de som har blandras att dessa är friskare. Det är absolut ingen sanning i det. Enda skillnaden är att det inte finns någon statistik på det. Det finns det däremot på renrasiga hundar. Så det är en myt att blandraser är friskare. Många tror ändå på det argumentet om man pratar med folk runtomkring. Vad som heller inte kommer fram till alla valpköpare är att de blir begränsade i utövande av hundsport med en blandras. Nu kan man tycka att valpköpare har själv skyldighet att ta reda på det. Men det är inte alla som gör det. Ser många annonser om blandrasvalpar som är eller har falsk marknadsföring. Vilket heller jag inte gillar. Det gör ju att fler blir lurade.

Detta är ju en anledning till att det blivit betydligt svårare att sälja renraasiga valpar. Många uppfödare sitter kvar med sina valpar i flera månader innan de får de sålda. En del får de aldrig sålda också. Märkligt för en valpköpare får ju så mycket mer för pengarna om de köper en renrasig valp. Mentaliteten är ju också en anledning till att de inte ska avlas på blandraser. Mixar man raser som  t ex gråhund/schäfer eller rottweiler så blir det oftast inte bra. Vi har ju så många andra mixar också. Ibland är det fyra och fem raser inblandade. Fattar inte hur folk tänker. Mentaliteten blir oftast inte bra när man mixar på det sätt som görs. Det blir probelm och hundar blir nervösa och rädda och har lätt för att bita ifrån sig. Helt vansinnigt anser jag.

Vad tror ni själva ni som läser detta? Hur ska man komma åt problemet? Många som tar fram blandrasvalpar gör det av en anledning. Pengar, de kan ta flera kullar på samma tik efter varandra. De kan driva hundarna som de vill utan att det finns någon som helst koll på uppfödarna. Är det rätt emot hundarna? De tycker då inte jag. Dessutom så är det betydligt billigare att ta fram en blandraskull ärn en renrasig. Blandraserna registreras inte de behöver inga meriter och inga undersökningar som man  annars måste göra innan man tar en kull. Röntgen och ögon samt patella t ex. Borde vara samma koll på dessa som det är på oss som tar fram renrasiga valpar. Vi håller till reglerna och tänker på hundarna i första hand. Köper man blandras så köper man i stort sett grisen i säcken i mina ögon. Man vet inget om den valp som man köper. Föräldrarna kan var sjuka med klåda och annat utan att det kollas upp. De kan ha HD eller AD fel eller ha andra mentala brister. Hur tror ni valparna blir?

 

Om kränkning och förtal på nätet

Att blogga och ha hemsidor är ett mycket effektivt sätt att komma ut med informtion till många. Att vi tycker olika är helt OK för mig. Hur skulle annars det vara om alla tycker lika. Att skriva och sätta det på pränt är heller inget fel så länge det inte blir personliga påhopp. Personliga påhopp, kränkning och förtal hör inte hemma i bloggar eller hemsidor. Det är direkt olagligt och kan dessutom ge en anmälan på den som skriver. Bloggplatser och hemsideplatser har villkor som man måste läsa igenom och kryssa i att man läst innan man får öppna en blogg eller hemsida. I alla sådana villkor står det just om detta med kränkning och förtal. Förtal blir det direkt man går ut med osanning om någon person. Om man nu har något otalt med någon person så inte tar man upp det i en blogg. Det tillhör ju verkligen sandlåde nivå att gå fram på det viset. Nu har jag själv blivit utsatt för detta och därför tar jag upp det.

Man kan bli anmäld för kränkning och förtal speciellt om man skriver så att det direkt kan kopplas till den man skriver om. Även om man har rätt att tycka vad man vill så har man inte rätt att kränka och förtala andra människor öppet på nätet. Det finns en lag om detta och det är straffbart. Är det dessutom fler personer som blir indragna i det indirekt är det ännu allvarligare. Så alla som skriver och bloggar öppet på nätet ska nog tänka sig för. Nu vet jag inte hur vanligt förekommande det är men själv har jag blivit utsatt för det vid två tillfällen. Båda tilfällena vidtog jag åtgärder. Även om det läggs ner så finns anmälan kvar och det är väldigt lätt att ta upp tidigare anmälan om man anmäler igen. Så blir man anmäld så finns det kvar hos polisen även om fallet läggs ner.

I vilket fall som helst så tycker jag att det inte hör hemma på nätet att sprida falska rykten om andra människor eller kränka andra öppet. Har man nåt otalt med nån så se till att ta upp det med personen i fråga i stället för att fara fram på ett sånt sätt som ovanstående. Förtal är det direkt när man far fram med osanning vilket det i det senare fallet gjorts mot mig och fler inblandade.

 

Focus har testats för tjänst.

Focus har testats av Polisen ett sk L-test. Han blev godkänd för att tas in på en provmånad för specialsök Har bjudit ut honom till Polis och Tull i hela landet. När jag bjöd ut honom till dem gick jag också ut öppet med att hunden kan vara bärare av RD. Tullen har tackat nej efter att ha övervägt det med deras veterinär annars hade de tagit in honom på prov. Vad vi vet i dagsläget att de som fått diagnosen har bärare på båda sidor. Oftast så kommer sjukdomen före 2 års ålder eller så visar det sig senare runt 10-årsåldern. Focus har det på en sida. Så det är inte ens säkert att han är bärare heller det vet vi inte. Det finns inget säkert test för att ta reda på det annat än om hunden är sjuk då kan man se det. Men en frisk hund är det jättesvårt att testa och se det. Tullen tackade nej efter inrådan från deras veterinär som bedömer hundarna. Polisen har inte svarat mig än. Så vi får se vad de säger men har ställt in mig på samma där. Det kostar för mycket att utbilda hunden. En färdig hund som har utbildats gissar jag genererar ett pris på ca 200 000 kr om vi ska prata pengar. Obs detta är priset för färdigutbildad hund. Naturligtvis vill de att hunden ska hålla ett antal år om det ska lönas att utbilda dem. I detta fall så hade det varit bättre med en c-höft för då hade de tagit hunden i utbildning i alla fall.

Här har vi ännu en bekräftelse på hur veterinärerna ser på detta med RD. Hur kan då aveln fortsätta som den gör?  Jag begriper det inte. Många skulle aldrig dragit sig för att sätta Focus eller Queene i avel fast de har det på ena sidan. Jag har valt att inte göra det. Veterinärerna törs inte säga annat eftersom det inte är forskat tillräckligt på detta. Ändå så avlar folk på dessa hundar som har det i sina linjer. Detta kan kanske få uppfödare att tänka om därför har jag valt att gå ut med det öppet. Efter denna information hoppas jag kunna öppna ögonen på nån i alla fall. En bra hund som inte kommer till sin rätt på grund av detta. För det är inte många hundar som passar för tjänst hos Polis och Tull, endast ett fåtal. Varför i hela fridens namn fortsätter uppfödare att blunda för detta. Snacka om att dra ner sin egen uppfödning i träsket. De flesta har hållit på många år och har enormt bra hundar. Förr eller senare kommer det ut om de försöker mörka det. Tittar man på RD-listan så ser man ett klart samband mellan släktskap och de hundar som fått sjukdomen. Alla fall som registrerats har bärare på båda sidor. Själv har jag inte sett ett fall där det bara funnits på en sida. Men det kanske nån annan kan svara på.

Nä hoppas efter detta inlägg få fler att förstå att vi måste göra nåt åt situationen. Alla fall ska rappoteras in och vi som avlar måste börja tänka om. Använd inte hundar som har det i linjerna även om det bara finns på ena sidan. Eftesom det mörkas så är det så lätt att en sån hund som har det på ena sidan paras med en hund som också har det. Då får vi detta elände och det kommer att fortsätta. OK jag vet att om vi ska sålla bort alla hundar som har det i sina linjer finns inte så mycket avelsmaterial kvar. I många uppfödningar så finns det bakåt i linjerna. Har sett många avelshundar både tikar och hanar med RD-hundar bakåt i stamtavlorna. Att kringgå det är svårt eftersom det mörkas så många fall. I första hand så är de ju valpköparna som drabbas. De kanske köper en valp för att tro att den kommer att finnas hos dem 10-15 år. Så får de avliva valpen p g a att den insjuknar i RD redan vid ett års ålder. Själv tror jag att uppfödarna som vill mörka det inte säger nånting till valpköparna men de är ju de som drabbas hårdast. Vi måste börja tänka om annars har vi ingen flat kvar om 10 år.

 

Detta med röntgen och ögonlysning

För mig som uppfödare är det jätteviktigt att hundarna röntgas vid 14-18 månaders ålder. Även om inte hundarna ska gå i avel så är jag intresserad att se hur statistiken ser ut i de olika kullarna. De talar ju om för mig lite hur bra avelsmaterial jag har. Så nu i sommar/höst hoppas jag att alla i Beteby-kullen kommer iväg på röntgen. På tibetanerna så räcker det med HD röntgen. Kostnaden för en HD röntgen ligger nånstans på 800 kr. 

Ögonlysningen är också viktig för mig som uppfödare. Samma där jag får en fingervisning om mitt avelsmaterial. Jättebra om det görs när hunden är ca 2 år. Nu är det alltid svårt med ögonlysning för det finns inte på alla ställen. Det kan bli en del bilåkning för att kunna göra det. Finns hundarna i närheten så kan jag fixa så det blir gjort. Svårare när de finns längre bort. På de hundar som står ute på foder så står jag för ögonlysningen. Eftersom de ska ögonlysas kontinuerligt om de ska avlas på. Intyget får ju inte vara äldre än ett år vid parningstillfället. Nästa vår så önskar jag att Beteby-kullen ögonlyses. Det brukar finnas möjlighet att ögonlysa på andra orter än Skellefteå.

Ögonveterinärerna åker runt och besöker andra veterinärstationer och då finns möjlighet att betställa ögonlysning lite närmare. Ö-vik, Vännäs, Röbäck, Umeå och Strömsund har ögonlysare på plats tror det är ca två gånger/år. Så själv åker jag på de ställena för att få det gjort när de kommer. De hundar som finns närmast kommer jag att fråga om lån för att åka iväg och få det gjort. Den möjligheten kan jag inte ge er som bor långt borta. Istället får ni en premie sen ni gjort det. Kostnaden för en ögonlysning ligger på ca 500 kr. Oftast är det dyrare att bara komma med en hund. Har man flera så blir det oftast billigare för hund nr 2 och fler. Så alla ni som köper valp av mig så är mitt önskemål att ni röntgar och ögonlyser era hundar. Sen beror det på vilken ras det är.

Tibetanerna är det HD-röntgen och ögonlysning. Flat är det HD/ED röntgen och ögonlysning och för schäfer så är det HD/ED röntgen och gärna att man gör ett MH vid 18 månaders ålder.

 

Foder Bozita Robur

Idag tänkte jag ta upp detta med foder. Jag går tillbaka lite i tiden. I början så körde jag med Royal Canin. Jag var supernöjd med fodret. Funkade jättebra även på flattarna. Fast många sa att just flat inte brukade funka så bra på det. Jag gav högenergi till mina hundar, 4300 tror jag säcken hette. Men så höjdes priset rejält och då kände jag nej detta är ohållbart så jag bytte foder. Letade länge så hittade jag ett foder som hette Perfomance nånting. Ett utlänskt foder som skulle vara i samma klass som Royals foder. Det var helt vetefritt och hade alla råvaror som jag ville ha i ett foder och rätt smältbarhet. Körde med det i ca 4-5 månader men var inte nöjd.

Freja som alltid haft ett högenergi foder fick jag byta till ett standardfoder. Hon var lös i magen i stort sett varje dag. Schäfertiken och Sunna likaså var lös i magen om vart annat. Valparna gick halvdant på valpfodret också. Sen så såg jag nåt som syntes först när dessa fyra månader gått att schäfertiken tappat allt hull, dassig i pälsen och dessutom böjat tappa muskler. Då tänkte jag nej nu byter jag och försöker hitta ett svenskt foder som håller en bra klass. Så jag bytte direkt på Amber eftersom hon funkade sämst på det tidigare fodret. Jag provade Carrier högenergi en månad hon blev bättre men var inte nöjd. Det var inte tillräckligt för henne men ett bra foder.

Så jag gick över till Doggy proffesional. Bytte på samtliga hundar och alla blev bättre. Doggy proffesional hade jag provat tidigare en gång länge tillbaka och det visste jag var ett mycket bra foder, helsvenskt. Nackdelen är att det innehåller vete men hundana går bra på det. Använde det en längre tid och allt funkade bra. Enda som jag inte tyckte om var att några fes ganska mycket av det och gansk stora mängder skit.

Började sen kolla på Robur och föll för att det inte har nåt vete och att de har alla råvaror som jag vill ha i ett foder. Såg också att det hade något högre smältbarhet än Proffesional. Så jag bytte på några hundar för att prova. Schäfertiken bytte jag direkt över dagen och det var inga problem samma med Freja. Focus fick det direkt han kom till mig men han blandade jag åt i början eftersom han kan vara känslig i magen. Det blev bättre med fisandet. Det blev en markant skillnad. Sen skiter de mindre för de tar upp det bättre. Focus funkar kanon på det. magen har det inte varit nåt problem med överhuvudtaget. Han har jag fått upp i hull och nu ser han inte mager ut som han gjorde när han kom. Den enda som inte är bytt på är Sunna men hon byter jag på nu sen proffesionalsäcken är tom. Ville inte byta på henne ifall hon var dräktig men nu var hon ju inte det så då ska jag byta på henne också. Alla hundarna funkar jättebra på Robur. Valparna kommer att få samma men valpfoder.

Jag ger Robur Performance 32/20 till alla hundarna. Robur klassas som ett superpremiumfoder och det håller samma kvalite som Royals foder. Kommer att fortsätta med detta foder. Visserligen är det nästan 200 kr dyrare/säck men det är det värt om hundarna mår bra på det. Eftersom jag har uppfödarrabatt så kostar fodret ca 450 kr/säck och det är full godtagbart. Så jag kan varmt rekkomendera Bozita Robur som foder. Det håller en mycket hög klass och är dessutom helsvensk precis det jag ville ha. Det funkar jättebra på mina raser. Har ju tre och den fjärde kommer senare. Det innehåller inget vete istället är det majs och ris. Köttet har störst andel i fodret vilket jag också tycker är bra. Sen har det också glykosaminer tillsatt i många av fodersorterna framförallt i energifodren och valpfodret för större raser. Så helt klart ett foder som håller vad det lovar.

 

Nya RD-fall

Det har nu kommit två nya RD-fall på flat. Gå in och läs på RD-listan. Det blir värre och värre tittar men så ser man att hundarna är besläktade. Många gånger kommer samma hundar igen bakåt i stamtavlan av tidigare fall också. Ja nu är det hög tid att vi gör nåt åt detta. Alla måste bu dra sitt strå till stacken för att få bukt med detta. Annars kommer vi att förstöra vår egen ras. Jag fattar inte hur uppfödare kan nonchalera detta hemska. För de gör de som inte är ärliga. Så heder åt er som rapporterar in fall. Det hjälper oss andra och er själva naturligtvis. Vi måste börja tänka om när vi avlar. Att linjeavla är inte längre så förnuftigt. För då har du ju en viss inavelsgrad. Nu gäller det att utavla så vi inte dubblerar RD på båda sidor för då får vi hundar med RD. Utavlar vi tillräckligt många generationer så kommer vi ifrån detta och RD-hundarna hamnar längre och längre bak i stamtavlorna. Vilket är ett måste om inte nya fall ska komma upp. Nä snälla ni öppna ögonen och hjälp till att få bukt med detta. I dag skulle jag själv inte köpa valp i Sverige. För jag har inte hittat en kombination som inte har RD-hundar bakåt i stamtavlorna.

Jag kommer själv att para Sunna igen, det blir sista försöket går det inte då så provar jag inge mer. Men jag har valt en hane som inte har något svenskt i stamtavlan. Han har gett en hel del valpar men har mycket bra hälsostatistik på kullarna. Hanen är Trioaks Favour och är en engelsk import. Han är lite äldre nio år med bra fertilitet. Han är också en erfaren täckhund.

Jag försöker hela tiden undvika RD och det gör jag genom att utavla. Min tik har så unika linjer som jag vill bevara och RD finns inte i hennes linjer vad jag kan se. Därför ser jag till att använda täckhundar som är rena också. Jag försöker verkligen att undvika RD men eftersom det är mörkat så mycket är man inte säker. Men utavlar jag så ökar ju chansen att få friska valpar.

 

Jag och hundarna är ett

Många har åsikter om mitt intresse, hundarna. Det är fritt fram att tycka. Men så mycket kan jag säga att hundar kommer alltid att finnas inom mina dörrar. Jag har valt att leva ensam tillsammans med mina fyrfota sambos. Så det är lika bra att ni alla inser att jag kommer inte att ändra mig. Det kommer att bli fler hundar hemma hos mig. Pojkarna har sitt och sina intressen och de står mig närmast men sen kommer mitt eget välbefinnande och det är hundarna. Hundarna för mig är livskvalite. Skulle jag inte ha hundarna då har jag ingen livskvalite längre.

Jag har börjat inse att jag förmodligen inte kommer att kunna vara lika "rörlig" som jag är idag. Min kropp är alldeles för söndersliten. Det är inte bara ryggen utan höfter och knän och axlar som ger mig problem. Tack vare hundarna så håller jag igång och blir tvungen att vara ute och röra på mig. Tyvärr så är nog rullstolen kanske inte så långt borta med tanke på hur dålig i ryggen jag är. Hundarna kommer att se till att rullstolen hamnar längre bort. Efter en tuff dag på jobbet med värk så möts jag alltid av svansviftande vänner i dörren . De ger mig så mycket glädje tillbaka mina fyrfota sambos. Allt eftersom jag blir sämre kommer de större raserna att minska och det istället blir bara tibetaner. De klarar jag att rasta och underhålla även om jag hamnar i rullstol. Skulle jag nu hamna i rullstol så kommer jag inte att gå under för det. Jag kan fortfarande ha livskvalite mina hundar men jag får prioritera om saker och ting. Men för mig kommer det inte att vara ett problem. Min sista chans att få prova en vorsteh är nu. Väntar jag längre får jag aldrig uppleva känslan att få jaga med dessa underbara hundar. Så nu eller aldrig.

Jag kommer att skaffa fler hundar lika bra alla inser det. Jag kommer inte att sluta med detta. Något som jag haft intresse för sen jag var barn. Nu kan jag äntligen ägna mig åt det. Jag lever ensam och styr över mitt eget liv och mitt eget välbefinnande. Hundar och jag är ett och det får andra lära sig leva med. Jag har alltid fått stå tillbaka under alla år för andra människor men nu är det slut med det. Numera är jag självisk vilket jag tycker mig ha all rätt att få vara. Så alla som funderar och tycker lika bra ni inser att jag alltid kommer att ha ett gäng fyrfota sambos hemma hos mig. Jag mår bra av hundarna och jag tänker fortsätta med det, att må bra. Så antalet kommer att utökas oavsett vad ni alla andra tycker.

Jag blir väldigt besviken när jag hör några av mina närmaste komma med kommentarer att jag ska sluta med hundar eller att jag har för mycket hundar. Jag fattar inte är jag inte gammal nog att ta egna beslut? Eller bara för att människor beter sig felaktigt och försöker trycka dit mig? Oavsett vad folk tycker, tänker, gör mot mig så kommer alltid det att finnas fyrfota vänner innan för min dörr. Kan inte det accepteras så då måste jag tyvärr säga att då är det deras ensak. Jag kommer att fortsätta leva som jag gör. Lika bra ni inser det. Så min önskan är att jag slipper få såna kommentarer. Jag försöker inte ändra andras intressen eller lägga mig i hur andra lever. Jag försöker istället stötta andras beslut och förstår att de kanske gör nåt de har önskat under en längre tid, eller av andra orsaker. Jag respekterar var och en och har full förståelse att vi alla är olika och har olika intressen. Jag vill bli behandlad på samma sätt. Tack för att ni förstår  Hoppas med dessa ord får er alla att förstå att även jag vill bli respekterad och har rätt till att njuta av livet PÅ MITT SÄTT.