Schäfer eller som det numera heter Tysk schäferhund tillhör FCI-grupp 1, vallhundar. Schäfern är en brukshund och kräver mycket motion och mental träning. Det är en hund för tävling och tjänst. Det är en mångsidig ras och en av de mest allrounda som finns. Den klarar skydd, lydnad, bruks, tjänst inom flera områden. Den som skaffar schäfer måste vara beredd på att lägga ner jobb på den. Den kräver en hel del. Den har stor aktionsradie och det gör att lydnaden måste man befästa ordentligt annars får man en hund som går ur hand. Ordning och reda för att den inte ska bli oregerlig. Den har mentala bitar som gör att det krävs fast hand för att få en bra hund. Alltså ingen hund för en bekväm person som dessutom inte kan kontrollera hundens drifter.
Som ras är den trevlig, tempererad och mycket balanserad. Den ska kunna sortera saker och ting. En hund som passar den aktive som vill tävla eller ha en trevlig tjänstehund. Jaktlusten är stor även i denna ras och så även kamplusten. Detta gör att den kräver en fast hand. Får den aktivitet och träning så är det en mycket trevlig hund. Passar till det mesta och mycket lättlärd.
Rasstandarden hämtad från skk:s sida.
TYSK SCHÄFERHUND
(Deutscher Schäferhund)
Nordisk Kennel Union
Dansk Kennel Klub
Hundaræktarfélag Íslands
Norsk Kennel Klub
Svenska Kennelklubben
Suomen Kennelliitto – Finska kennelklubben
Grupp 1
FCI-nummer 166
FCI-standard på tyska publicerad 2011-01-01
FCI-standard fastställd av FCI General Committee
Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-11-29
Bilderna visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.
Dubbelpäls (Stockhaar)
Lång dubbelpäls (Langstockhaar)
Ursprungsland/
hemland
Användningsområde
FCI-klassifikation
Bakgrund/ändamål
Helhetsintryck
Viktiga
måttförhållanden
Uppförande/karaktär
Tyskland
Mångsidig bruks-, vall- och tjänstehund
Grupp 1, sektion 1, Med arbetsprov
Föreningen för tysk schäferhund Verein für Deutsche Schäferhunde
(SV), med säte i Augsburg, Tyskland, medlem i Verband für
das Deutsche Hundewesen e. V. (VDH), är som grundare av rasen
officiellt ansvarig för standarden för tysk schäferhund. Standarden
skrevs ursprungligen vid det första medlemsmötet i Frankfurt am
Main den 20 september 1899, baserad på förslag av A. Meyer och
Max von Stephanitz. Ändringar i standarden gjordes vid det sjätte
medlemsmötet 28 juli 1901, under det 23:e medlemsmötet i Köln
17 september 1909, under styrelsemötet i Wiesbaden 5 september
1930 samt vid avelskommitténs och styrelsens möte 25 mars
1961. Standarden reviderades och fastställdes vid Världsunionen
för Tyska Schäferhundsklubbars (WUSVs) möte 30 augusti 1976.
Den omarbetades av SVs fullmäktige och styrelse 23-24 mars l99l.
Ändringar i standarden gjordes 25 maj 1997, 31 maj-1 juni 2008
och 6-7 juni 2009.
Tysk schäferhund, vars planerade avel inleddes efter klubbens
grundande 1899, baserades på avel med vallhundar som då förekom
i Central- och Sydtyskland med slutmål att skapa en hund
i högsta grad lämplig för bruksarbete. För att uppnå detta mål
fastlades standarden för tysk schäferhund med inriktning på fysisk
byggnad liksom temperament och karaktärsegenskaper.
Tysk schäferhund skall vara medelstor, något långsträckt, kraftfull
och välmusklad. Benstommen skall vara torr och helhetsstrukturen
skall vara fast.
Kroppslängden överstiger mankhöjden med ca 10-17 %.
Proportionerna mellan skalle - nosparti skall vara 50 % - 50 %.
Bröstdjupet skall utgöra 45-48 % av mankhöjden
Tysk schäferhund skall ha ett jämnt humör och balanserat temperament.
Den skall vara nervfast, självsäker, frimodig och fullständigt
godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall rasen vara
uppmärksam och följsam. Tysk schäferhund måste besitta naturliga
driftsanlag, robusthet och självsäkerhet för att göra den lämplig
som sällskaps-, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.
Standard för
TYSK SCHÄFERHUND
Huvud
Skallparti
Skalle
Stop
Ansikte
Nostryffel
Nosparti
Läppar
Käkar/tänder
Ögon
Öron
Hals
Huvudet skall vara kilformat, varken för grovt eller för långsmalt,
och stå i proportion till kroppen (huvudets längd skall vara ca
40 % av mankhöjden). Helhetsintrycket skall vara torrt och med
måttlig bredd mellan öronen. Sett ovanifrån avsmalnar skallen
jämnt från öronen mot nosryggen och sluttar gradvis in mot det
kilformade nospartiet.
Pannan sedd framifrån och från sidan, skall endast vara svagt
välvd och utan eller med endast svagt antydd mittfåra. Skallens
bredd motsvarar ungefär dess längd.
Stopet skall vara sluttande men inte alltför utpräglat.
Nostryffeln måste vara svart.
Nospartiet skall vara kilformigt. Nosryggen skall vara rak, konkav
eller konvex nosrygg är inte önskvärd.
Läpparna skall vara strama, väl åtliggande och mörkfärgade.
Över och underkäke skall vara kraftigt utvecklade. Bettet skall
vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42 tänder enligt tandformeln).
Saxbett, dvs överkäkens framtänder skall saxlikt gripa tätt
över underkäkens framtänder. Tångbett, överbett och underbett
är felaktigt liksom större mellanrum mellan tänderna (tandrad
med luckor). Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad. Käkarna
måste vara kraftigt utvecklade så att en djup och stark förankring
av tänderna är möjlig.
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning
snedställda. De får inte vara utstående. Ögonens färg skall vara
så mörk som möjligt. Ljus, stickande ögonfärg är inte önskvärd,
då den påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt.
Rasen skall ha medelstora ståndöron som bärs upprätt och pekar
i samma parallella riktning (inte inåtlutande). De skall avsmalna
mot en spets och öronmusslan skall vara öppen framåt. Vippöron
och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda öron i rörelse och i vila
är inte fel.
Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst halsskinn eller
hakpåse. Halsens vinkel skall vara ca 45° mot horisontalplanet.
Kropp
Överlinje
Manke
Rygg
Ländparti
Kors
Bröstkorg
Svans
Extremiteter
Framställ
Helhet
Skulderblad
Överarm
Armbåge
Underarm
Överlinjen löper, utan synligt avbrott, från halsens ansättning
och längs den höga, långa manken över den raka ryggen till det
lätt sluttande korset.
Manken skall vara högt markerad.
Ryggen skall vara måttligt lång, fast, stark och muskulös.
Länden skall vara bred, kort, kraftigt utvecklad och välmusklad.
Korset skall vara långt och lätt sluttande (ca 23° mot horisontalplanet)
och utan avbrott övergå i svansansättningen.
Bröstkorgen skall vara måttligt bred och i den nedre delen så lång
och välutvecklad som möjligt. Bröstdjupet skall utgöra 45-48 % av
mankhöjden. Revbenen skall vara måttligt välvda. En tunnformad
eller flat bröstkorg är felaktig.
Svansen skall räcka minst till hasleden, dock inte längre än till
mitten av mellanfoten. Undersidan av svansen har något längre hår
och svansen bärs hängande i en mjuk böj. När hunden är exalterad
eller i rörelse lyfter den svansen högre men den får inte lyftas över
horisontalplanet. Operativa ingrepp är förbjudna.
Sedda från alla sidor skall frambenen vara raka, sedda framifrån
skall de vara absolut parallella.
Skulderblad och överarm skall vara lika långa, välmusklade och
stadigt fästade vid kroppen. Den ideala skulderblads- och överarmsvinkeln
är 90°, men som regel upp till 110°.
Överarm och skulderblad skall vara lika långa.
Armbågarna får varken vara utåt- eller inåtvridna, vare sig i vila
eller i rörelse.
Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka och sett framifrån
absolut parallella. De skall vara torra och muskulösa.
Mellanhand
Framtassar
Bakställ
Helhet
Lår
Knäled
Underben
Has/hasled
Mellanfot
Baktassar
Rörelser
Hud
Mellanhandens längd skall vara ungefär 1/3 av underarmens
och vinkeln mellan dem skall vara 20-22°. En vek mellanhand
(vinkel mer än 22°) eller en brant mellanhand (vinkel mindre
än 20°) påverkar hundens arbetskapacitet negativt, i synnerhet
uthålligheten.
Framtassarna skall vara rundade och väl slutna med väl välvda
tår och hårda, inte sköra, trampdynor. Klorna skall vara starka
och mörka.
Bakbenen skall vara lätt bakåtställda och sedda bakifrån parallella.
Lår och underben skall ha ungefär samma längd och bilda en
vinkel på ca 120°. Låren skall vara kraftiga och muskulösa.
Knäledens vinkel skall vara ungefär 120°.
Underben och lår skall ha ungefär samma längd och bilda en vinkel
på ca 120°. Underbenen skall vara kraftiga och muskulösa.
Hasleden skall vara stark och fast.
Mellanfoten skall stå lodrätt under hasleden.
Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna
skall vara hårda och mörka. Klorna skall vara starka, välvda och
mörka.
Tysk schäferhund är en travare. Extremiteternas längd och vinkling
skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenet når
fram under kroppen lika långt som frambenet når utsträckt utan
att rygglinjen väsentligen förändras. Varje tendens till övervinkling
av bakbenen minskar styrkan och uthålligheten och konsekvensen
är försämrad arbetskapacitet. Korrekta kroppsproportioner och
vinklar resulterar i marknära, långsträckta, vägvinnande rörelser
som ger intryck av arbetsbesparande drivkraft. När huvudet förs
framåt och svansen höjs något resulterar ett jämnt och lugnt trav
i en jämn, mjuk och obruten linje från örontipparna, över nacken
och ryggen till svansspetsen.
Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck.
Päls
Pälsstruktur
Färg
Storlek/vikt
Mankhöjd
Vikt
Fel
Tysk schäferhund förekommer med två hårlagsvarianter: dubbelpäls
(Stockhaar) och lång dubbelpäls (Langstockhaar). Båda
varianterna skall ha underull.
Dubbelpäls (Stockhaar)
: Täckhåret skall vara så tätt som möjligt, särskilt
grovt och tätt åtliggande. På huvudet, insidan av öronen, på
benens framsidor, tassarna och tårna skall pälsen vara kort. Pälsen
är något längre och kraftigare på halsen. På benens baksidor är
pälsen längre ner till handlederna och hasorna. Pälsen formar
måttliga byxor på baksidan av låren.
Lång dubbelpäls (Langstockhaar):
Täckhåret skall vara långt, mjukt och
inte åtliggande mot kroppen. Det skall finnas längre hår, som
tofsar på öronen och behäng på benen och som buskiga byxor
och buskig svans med fana. Pälsen är längre och tätare runt halsen
där den nästan formar en man. På baksidan av benen är pälsen
längre ner till handlederna och hasorna. Pälsen formar tydliga
byxor på baksidan av låren. Håret skall vara kort på huvudet,
inkluderat insidan av öronen; på framsidan av benen liksom på
tassarna och tårna.
Svart med rödbruna, rostbruna, gula till ljust grå tecken. Enfärgat
svart. Grått med mörkare skiftning och svart sadel och mask. Obetydliga,
små vita tecken på bröstet liksom ljusa insidor på benen
är tillåtet men inte önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla
färgvarianter. Avsaknad av mask, ljus till stickande ögonfärg liksom
ljus eller vitaktig teckning på bröstet och benens insidor, ljusa klor
och röd svansspets skall betraktas som pigmentbrist. Underullen
visar en ljust grå nyans. Vit färg är inte tillåten.
Hanhund: 60-65 cm
Tik: 55-60 cm
Hanhund 30-40 kg
Tik 22-32 kg
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens
hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella
arbete.
Allvarliga fel
Diskvalificerande fel
Testiklar
• Alla avsteg från de ovan beskrivna rasegenskaperna som
negativt kan påverka hundens arbetskapacitet.
• Allvarliga avsteg från generell fasthet.
• För lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron.
• Allvarlig pigmentbrist.
• Alla avvikelser från korrekt saxbett och korrekt tandformel
som inte anges under diskvalificerande fel nedan.
• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga
abnormiteter skall diskvalificeras.
• Vekt temperament, bitskhet, nervsvaghet.
• Missbildningar.
• Felaktika käkar; överbett med mer än 2 mm; underbett;
tångbett som är format av alla 12 incisiverna.
• Saknade tänder enligt följande:
- en PM3 + ytterligare en tand, eller
- en hörntand, eller
- en PM4, eller
- en M1 eller M2, eller
- totalt tre eller fler saknade tänder.
• Lång dubbelpäls (Langstockhaar) utan underull.
• Lång päls (långt, mjukt täckhår utan underull, oftast med
mittbena på ryggen, hårtofsar på öronen, på benen och på
svansen).
• Deformerade öron eller deformerad svans.
• Albinism.
• Vit pälsfärg (även när ögon och klor är mörka).
• Hund som över- eller underskrider angivna mankhöjdsmått
med 1 cm.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
Svenska Kennelklubben
163 85 SPÅNGA
Besöksadress Rinkebysvängen 70
Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40
Webbplats www.skk.se
E-post Standardkommittén standk@skk.se