Tibetan

Tibetansk Terrier

Historia
En gammal ras som kommer från Tibet. I sitt hemland kallas den Dhoki Apso. Har sitt ursprung från de tibetanska klostren men sin huvudsakliga arbetsuppgift utanför klostermurarna. Dhoki Apson var lyckobringande och fick inte säljas. Den kunde ges som gåva till någon man stod i tacksamhetsskuld till eller till någon med extra stort behov av en lyckobringare. Tibets nomader använde Dhoki Apson som vallhund för sina får- och jakhjordar. Den användes även som vakthund, sängvärmare och pälsen som material till kläder. Hundarna klipptes på våren och blandade sen håret med jakull. Av det gjordes det sen garn till kläder som blev i det närmaste vattentäta och mycket varma.

Till västvärlden kom Dhoki Apson genom en gåva till en läkare vid namn Agnes Grieg. Agnes hade räddat en tibetansk kvinna och hon skänkte hunden till läkaren. Ett antal hundar följde sen Agnes till England på 1930-talet. Läkaren startade en kennel med dessa hundar vid namnet Lamleh. Rasens nya namn blev Tibetansk Terrier. Agnes Grieg var den ledande uppfödaren av denna ras fram till 1972 då hon dog. Till Sverige kom rasen 1958.

Rasen är varmt hängiven sin familj men kan vara misstänksam mot främlingar. Den är arbetsvillig och har ett stort behov av att röra sig. Vilket man ser när en ”tibetan” är lös. Den springer gärna och det ser ut som om den flyger fram. Kan vara oerhört snabb för sina korta ben. Har inga problem att hänga med på en cykeltur. Kräver regelbunden pälsvård. Lossar nästan inget hår för det fastnar i borsten.

Rasen har varit utan inkorsningar i 2000 år. En riktig urhund. 2006 var det 218 nyregistreringar.

Ursprung                                  
Rasen kommer från Tibet/Storbritannien. Dess tibetanska namn är Dhokhi apso. Den är inte en terrier utan en vakt- och herdehund.

Päls, storlek, färg                      
En medelstor hund med lång rak eller vågig päls. Färgen kan vara vit, golden, creme, grå eller rökfärgad, svart, två eller trefärgad. Alla färger är tillåtna utom leverfärg. Storleken är för hane ca 35,5-40,5 och tik något lägre. Tillhör FCI-grupp 9.

Användningsområde                   
Förr Vall- och vakthund i Tibet. Den återfanns främst hos nomaderna men även i byarna
Idag är det en ren sällskapshund.

Speciella egenskaper                      
Tibetan har en förmåga att ta sig uppför branta bergssidor. Den kan även ändra riktning mitt i ett språng. Springer med lätthet på skare utan att trampa igenom. Har tassar som kan liknas vid snöskor detta gör att de med lätthet tar sig fram i relativt lös snö.

Temperament                                                                                                                
En Tibetan ska vara livlig och ha ett gott kynne. Den är trogen sin ägare och familj. Den är öppen, alert, intelligent och modig men inte vild eller stridslysten. Har en återhållsam attityd mot främlingar.

Samarbetsvilja
Rasen är rätt så självständig. Fungerar ändå bra i lydnad och agility om hunden trivs med föraren. Rasen är arbetsvillig och tycker om att jobba.

Aktionsradie och leksätt. 
Rasen har en ganska stor aktionsradie. Tar gärna ut svängarna om möjlighet finns. Den trivs bäst med jaktlekar men tar till lite kamp mellan varven.

Andra egenskaper                       
Stort vaktintresse
Jaktlust
Kamplust
Lätt för att bita
Lätt för att skälla
Lätt att umgås med andra hundar.
Tycker inte om att bada.  

Motion och arbete                        
Mellanstort behov av arbete och motion. Tibetanen har ett stort behov av att röra sig. Följer gärna med på cykelturen eller joggingrundan. Ett arbetspass med agility eller lydnad är något som uppskattas mellan varven.                                                                                            

Sjukdomar                                  
Rasen är ganska skonad från sjukdomar. HD-fel och vissa ögonfel kan dock uppstå. Avelsdjur ska vara HD-fria och ögonlysta utan anmärkning.

Träningsråd valp/unghund
Kontaktövningar där jag bygger på en bra kontakt. Inkallning och lydnad för att kunna styra hunden. Låta den träffa andra människor för att minska risken för misstänksamhet mot främmande.

Träningsråd vuxen
Kräver en hel del motion. Gärna där den kan springa lös och få utlopp för energin. Även lydnadsträning och agility uppskattas av hunden.

Att tänka på/problem
Att inte låta den få för stor aktionsradie. Läga en bra inkallning som grund.

 

Rasstandard

Grupp 9

STANDARD FÖR TIBETANSK TERRIER FCI nr 209
(Tibetan Terrier)

ORIGINALSTANDARD september 2000

Översättningen bygger på hemlandets standard enligt beslut vid FCI General Assembly 2007

SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2007-08-09

URSPRUNGSLAND/ Tibet
HEMLAND: Storbritannien

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion 5

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: 
Tibetansk terrier är en vall- och vakthund från Tibet, där den återfanns främst bland nomader, men även i byarna. Dess speciella egenskaper gjorde den mycket lämpad för sin uppgift, och hjälpte den att under århundraden överleva i Tibets karga landskap och klimat. Tibetansk terrier har förmågan att ta sig uppför branta bergssidor, att ändra riktning mitt i ett språng och att springa på skare utan att trampa igenom. Rasens tibetanska namn är Dhokhi apso, och den är ingen terrier.

HELHETSINTRYCK: 
Tibetansk terrier skall vara medelstor, robust, långhårig, i stort sätt kvadratiskt byggd och ha ett resolut uttryck. Rasen skall ge ett balanserat intryck utan överdrifter.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR: 
Tibetansk terrier skall vara livlig och ha gott kynne. Den är trogen och har många andra tilltalande egenskaper. Till temperamentet är den öppen, alert, intelligent och modig; varken vild eller stridslysten. Rasen intar en återhållsam attityd mot främlingar.

HUVUD: 

Skallparti: Skallen skall vara medellång, varken bred eller grov, något avsmalnande från öronen till ögonen, inte välvd men inte heller helt flat mellan öronen.

Stop: Stopet skall vara markerat, dock utan överdrift.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt. Avståndet från ögonen till nosspetsen skall vara detsamma som avståndet från ögonen till nackknölen.

Käkar/tänder: Underkäken skall vara välutvecklad.  Incisiverna skall vara jämnt placerade i en svag båge, och korrekt ansatta i käken. Saxbett eller omvänt saxbett. En fullständig tanduppsättning är önskvärt.

Kinder: Okbågarna är böjda, men inte så överutvecklade att kinderna verkar utstående.

Ögon: Ögonen skall vara stora, runda, varken utstående eller insjunkna. De skall sitta ganska brett isär och vara mörkbruna. Ögonkanterna skall vara svarta.
 
Öron: Öronen skall vara hängande och skall inte ligga för tätt intill huvudet. De skall vara V-formade, inte för stora, och ansatta tämligen högt på skallens sidor. Öronen skall vara rikt hårbeklädda.

HALS: 
Halsen skall vara stark, välmusklad och medellång vilket ger ett balanserat helhetsintryck och gör att huvudet kan bäras över rygglinjen. Halsen skall flytande övergå i skulderpartiet.

KROPP: 
Kroppen skall vara välmusklad, kompakt och kraftfull. Längden från skulderbladsspets till svansrot skall vara lika med mankhöjden.

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och något välvt.

Kors: Korset skall vara plant.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda och nå långt bak.

Svans: Svansen skall vara medellång, tämligen högt ansatt och bäras glatt ringlad över ryggen. Den skall vara mycket väl behårad. Svansen har ofta en knyck nära svansspetsen, vilket är tillåtet.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL: 
Frambenen skall vara raka och parallella.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda.

Överarm: Överarmarna skall vara snedställda och av god längd.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara lätt snedställda.

Framtassar: Framtassarna skall vara stora och runda. De skall inte vara välvda, utan hunden skall stå väl ned på trampdynorna.

BAKSTÄLL: 
Bakstället skall vara välmusklat.

Knäled: Knälederna skall vara välvinklade.

Has: Hasorna skall vara lågt ansatta.

Baktassar: Baktassar som framtassar.

RÖRELSER: 
Rörelserna skall vara jämna och utan ansträngning. De skall ha god räckvidd och kraftigt påskjut. Vid skritt och trav skall bakbenen varken föras innanför eller utanför frambenen.

PÄLS: 
Pälsstruktur: Pälsen består av täckhår och underull. Underullen skall vara fin och ullig Täckhåret skall vara rikligt, långt och rakt eller vågigt, men inte lockigt. Strukturen skall vara fin men varken som silke eller som ull. Huvudet skall vara rikligt beklätt med långt hår, som faller fram över ögonen och hakan skall ha ett litet, men inte överdrivet rikligt skägg. Frambenen skall ha riklig behåring liksom bakstället. Tassarna skall vara rikligt behårade, också mellan tår och trampdynor.

Färg: Vit, golden, crème, grå eller rökfärgad, svart, två- eller trefärgad. Alla färger är egentligen tillåtna utom leverfärg.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhund:  36-41 cm
Tik:  något lägre

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 
Senast uppdaterad ( 2008-03-27 )  Källa: tibetanska terrier rasklubb